r.i.p. whitney houston

Whitney Houston har hittats död. Vila i frid! 
Jag kommer minnas henne & hennes otroligt inderbara & fina röst!



Läs om det här

Saknaden är fortfarande enorm..

Miranda, det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på dig. Nu har det gått över 16 månader sen du lämnade oss. Fortfarande svårt att förstå att det är sant. Älskar dig nu och förevigt! Hoppas att du har det bättre där du är nu. ♥


Emina, Miranda & Jag.

♥ Hemma från begravningen. Vila i frid Morfar, 17 april 1928 - 16 december 2011 ♥

Kom hem för ungefär en timme sen. Har varit hos mormor ända sen begravningen var slut. Det var en otroligt fin begravning. Ett fint avslut av min underbara morfar. Kul att träffa alla underbara släktingar också! Prästen och några släktingar och morfars vänner sa några otroligt fina ord. Och det fälldes tårar. Men det var fint, sorgligt, men otroligt fint! 
Morfar, jag hoppas att du har det bra nu. Sov gott. Tänker på dig och saknar dig. Du finns kvar i mitt hjärta. Jag älskar dig, nu och föralltid. ♥

Här är några bilder som jag knäppte med mobilen, alla andra bilder finns på mammas kamera,  och dom kanske jag lägger ut senare, eller någon annan dag.



Åker på begravning.. Morfar ♥

Som sagt så är jag ledig idag. Och det är för att morfars begravning är idag klockan 13. Så då bestämde jag mig för att vara ledig idag, kändes bäst så. Lägger ut bilder från begravningen när jag kommer hem. Vet inte riktigt när jag kommer hem, för att begravningen är i Rogsta, och sen efteråt så ska vi nog åka till mormor och vara där med henne och äta och sånt. Så att hon slipper vara själv. 
Jag gruvar mig inte så mycket för begravningen, första gången jag skulle på begravning så gruvade jag mig. Men det kanske var för att det var Mirandas begravning, hon var ju min kompis, det kanske var för att man inte riktigt visste hur man skulle beté sig inför hennes familj och släkt, och för att det var första gången man var på begravning. 
Men nu är det ju morfar, och det kommer ju typ bara vara släktingar där också. Dom känner man ju väl. Det jag tycker är så jobbigt med begravningar är självklart att det är en nära person som har gått bort, men också att jag har så otroligt svårt att gråta inför folk, och då känns det så fel att inte gråta på en begravning, men egentligen är ju jag också lika ledsen som dom andra, men det är bara det att jag inte kan visa det. Det kanske låter konstigt, men jag har otroligt svårt för att gråta inför folk, jag vet inte varför, men det bara är så. Och ibland kan det vara bra, men ibland, som till exempel vid tillfällen som detta så är det jobbigt. Och en till sak som är så jobbigt med begravningar är att se alla sina nära och kära så otroligt ledsna och förstörda. Även fast man är lika ledsen själv, så är det så jobbigt att se dom som man älskar vara ledsen. 

Skriver lite om min kära morfar när jag kommer hem, också lägger jag ut bilder från begravningen. 


Tomt

Nu har jag kollat på Kalle Anka och allt det där med släkten, också har vi ätit. Älskar julmat, janssons frästelse, mormors egna köttbullar, prinskorv, hårdbröd med julskinka och johnnys senap och massa andra go'saker! Så mysigt med julen tycker jag.
Men den här julen känns självklart annorlunda, det är otroligt tomt utan Morfar.. Men vi skålade för honom när vi satt och åt. Självklart fälldes en tår här och där. Men vi ska göra det bästa av den här julen ändå. Morfar sitter förhoppningsvis någonstans och skålar tillbaka med lite whiskey. Men saknaden är ändå stor, hoppas att du har det bra nu morfar ♥

Morfar ♥

Även fast dom sista åren var jobbiga för både för släkten och framför allt för dig själv, och även fast du inte orkade så mycket den sista tiden, så kommer jag ihåg dom stunder som du var pigg & orkade göra en massa roliga saker. Den tiden var otroligt värdefull för mig. Du var alltid så glad och det verkade som att du aldrig kunde ha dåliga dagar. Du var en speciell person och då menar jag speciell på ett otroligt bra sätt. Du tänkte alltid på alla i din omgivning och du var så otroligt fin! Du ville alltid se dina nära & kära skratta och ha det bra, och det var tur att du alltid kunde göra så att vi gjorde just det, skrattade och mådde bra. 
Men nu har du fått frid. Du var min hjälte, jag har aldrig sett någon kämpa så hårt som du har gjort under dessa år som du varit sjuk. Du var den starkaste personen som jag vet. Slutet var jobbigt, och när jag träffade dig måndag den 12/12 så var det sjukt jobbigt, men jag kände även lycka, för att jag hade en så underbar morfar som du och att jag har fått haft dig bredvid mig under min uppväxt. Du var så fin när du låg och sov, synd att jag inte kunde prata med dig då, men jag är nästan säker på att du hörde mig, jag hoppas att du hörde mig. Dom trodde att du skulle ta dina sista andetag under den natten, men det gjorde du inte, du fortsatte att kämpa som den hjälte du var. Fredag den 16/12 åkte jag till morfar igen på morgonen innan skolan, han sov fortfarande, men jag pratade med honom ändå. Jag satt och pratade med mamma och moster en stund och kramade om dom, som hade varit där i 2-3 dygn. Sen kramade jag om honom lite försiktigt och sa "hejdå morfar.."
Och ungefär 4,5 timmar senare tog han sina sista andetag. Min fina morfar... 

Du var en helt underbar människa. Du var så bra, på ditt alldeles egna sätt, och ingen kommer någonsin kunna ta din plats i mitt hjärta. Jag älskar dig.

Vila i största frid. ♥
Du finns alltid i mina tankar och i mitt hjärta! 



Mina käraste ♥ Mamma, morfar & moster Monica 



Här var jag inte stor.. och här var morfar frisk ♥



RSS 2.0